Ja usch va detta är jobbigt , väldigt jobbigt känslo mässigt! Även kroppsligt.
Vi vet fortfarande inte när Ida och Henrik får komma hem, men dom blir kvar på sjukan minst en vecka till.

Små barnen här hemma testar alla mina gränser, och dom bråkar hela tiden, jag har lyckats amma några ggr men så fort jag sätter mig och ska amma så är det nån som hittar på nått, eller klänger på mig och grinar.
Jag har fått ta och ge ersättning som komplement , tyvärr, jag vill gärna amma mer men vad har jag för val lixom?

När jag är ensam så kommer tårarna ... Jag sörjer att vi inte kan va en hel familj just nu, just nu när vi har fått en ny underbar liten bäbis. Jag sörjer för Ida och hennes nu livs långa sjukdom, ah det är mycket nu...
Inte nog med allt så är jag ju nyförlöst och har riktigt jobbiga efter värkar och så har jag ont lite här och var,
Jag har fått jätte bra hjälp ändå av L, och S, dom har hjälpt till med barnen, städat och lagat mat osv. Utan den hjälpen hade jag nog gått under helt, ...

Känner mig även makt lös över att inte kunna vara med hos Ida 😢

Hoppas att detta vänder fort nu och vi får lite mer flyt på livet

Family first❤

Tack för att ni lyssnat på mig gnäll

Kram