Ja Ida har ju haft diabetes ett bra tag utan att vi vetat, hon hade bara 20% kvar av sitt insulin när vi kom in .

Dom starka symptomen kom faktiskt bara en vecka innan vi upptäckte det, fast tänker man tillbaka så har hon haft symptom längre tillbaka ändå men man fattade inget då. Men nu efterhand så är det mycket som faller på plats .
Hon har ju varit trött väldigt länge, och senare kom yrsel, och ont i magen och sista veckan reagerade vi på att hon gått ner i vikt , hon såg inte frisk ut alls, och när hon började hinka vatten och smakade aceton i munnen så googlade jag lite och fick fram det självklara igentligen ... Diabetes!! Så jag ringde vårdcentralen och fick en tid, när hon tog blodsocker där så låg det på 19!!
Blev direkt till barn akuten och då va blodsockret på 27! Blev inlagda på engång och så var karusellen igång , Henrik och Ida tog det bra då, men jag kände mig helt förstörd! Visade ingenting för Ida men jag gick ifrån i bland så jag fick gråta, till råga på allt så var jag höggravid med mirabell med!
Detta allt hände på måndagen och på onsdagen kom lilla mirabell ut!
Jo det va en riktigt tuff tid, tufft fortfarande emellanåt men man lär sig leva med det:)